libby2k

Satt o kikade runt lite på bilder. Och saknaden är stor. Ni vet nog itne vad jag menar än men snart. Jag drömmer till och med om henne och om andra hästar. Ja det är Amantha jag snackar om min själsfrände som inte längre finns i närheten av mig. Kolla på bilden så förstår ni!!! kan man vara lyckligare??!! kan man gråta mer när man säger adjö. Jag minns de som det var igår! Satt i hagen, vi skulle till Lippan efter för att ha roligt. Innan jag åkte till sallet var jag på som fan, men sen kände jag bara hur omoitverad jag blev. Jag satt där i hagen o GRÄT konstant i en timme. Amantha blev galen o sprang runt runt runt, men så fort jag tog mig samman o inte snyftade kom hon och jag la armarna runt henne och kramade så hårt jag bara kunde. Då sprutade tårarna igen. Det var nog de hemskaste farvälet jag tagit någon gång, visst hon är kvar i Svearike, men i STHLM och det är en bra bit.!! Saknar henne Massor. Saknar livet i stallet saknar alla tävlingar, saknar att slita hårt, saknar hästryggen..!!!??!??!??!!!






HÄRLIGT. Men jag vet om jag kämpar mkt kan jag ha de livet snart igen..Vill ha min egna häst NU=)  kiss